Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
människorna; just därför hafva de kunnat bespara sig den
uppgift, som de i hvarje fall icke varit i stånd att lösa, att gifva
sibyllans tal en extatisk hållning, för att i stället låta henne
i religiösa ämnen tala så, att barn och enfaldige kunna
begripa henne.
Äfven med afseende på »den traditionela sibyllinstilen»,
som våra Oracula Sibyllina skulle hafva härmat, vore
åtskilligt att säga. Att det funnits en eller annan hednisk
sibyllesång, hvars författare velat och lyckats gifva i själfva stilen
ett uttryck åt sierskans extatiska tillstånd, torde vara lika
säkert, som att våra nuvarande sibyllinska böcker icke tagit
någon sådan sång till förebild. Men att däraf sluta sig till
tillvaron af en traditionel, den hedniska sibyllindiktningen i
allmänhet karaktäriserande tvätydig och dunkel stil är ett
misstag. Den äldsta karaktäristik vi ega af den
grekisk-hedniska sibyllepoesien är lämnad oss af Heraklitus (omkr. 500
år före Kr.) genom förmedling af Plutarkus i hans afhandling
om, hvarför pytian icke mer profeterar i verser. Heraklitus
säger, att sibyllan talar med inspirerade läppar sorgbundet
(ἀγελαστα), utan salvelse (ἀμυριστα) och utan smink (ἀκαλλωπιστα).
Hvad som af samma poesi har kommit till vår egen tid är
samladt af Alexandre i hans Excursus ad sibyllina sid.
118 ff. Dessa fragment vittna icke om en tvätydig och
dunkel stil. Detta vårt omdöme är äfven Alexandres, som yttrar:
»det kan med den vissaste konjektur påstås, att det
sibyllinska språket, likasom de öfriga grekiska dikterna från samma
tid, om ock någon gång till sak, så dock sällan till själfva
orden varit tvätydigt»[1]. Samma omdöme är giltigt med
afseende på de romersk-sibyllinska fragment, som återfinnas
hos Alexandre s. 244 ff[2]. Hr Bangs ord om den traditionela
dunkla sibyllinstilen synas oss därför vara något för mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
