Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin Pharsalia inblandad. En underlig slump har fogat det
så, att hans vittnesmål får betydelse för den i Nordisk
tidskrift nyligen afhandlade frågan om Völuspas förhållande till
sibyllinerna.
Tidskriftens läsare veta, huru den frågan för ögonblicket
står. Professor Bugge har ridderligt gifvit mig en tacksägelse,
för att jag spridt nödig belysning öfver Doktor Bangs gissning,
att de asiatisk-egyptiska sibyllinerna skulle varit tillgängliga
och studerade i Irland under det nionde århundradet, samt
för att jag »visat på huru svag grund denna gissning hvilar,
och huru många de omständigheter äro, som må ingifva oss
betänkligheter mot att bygga på henne». För egen del har
prof. Bugge frånsagt sig all förbindelse med d:r Bangs
mening, att Völuspa är ett »kristligt» orakel, som skulle haft
lika uppgift och syfte med sibyllinerna. Allt hvad jag med
mina föregående afhandlingar i Nordisk tidskrift åsyftat är
därmed vunnet, ty de enda spörsmål de gjort till sitt ämne
att besvara voro: har Völuspaförfattaren läst de
asiatisk-egyptiska sibyllinerna och nyttjat dem som källor och förebilder?
Är d:r Bangs karakteristik af sibyllinerna tillförlitlig? Är
Völuspa ett »nordiskt-kristligt» orakel?
En helt annan fråga, som prof. Bugge anser hafva större
vigt för sina undersökningar, men som jag hit intills icke
vidrört, är den, som han nu senast framstält: har Völuspa
rönt inflytande af någon bland de kristna spådomar,
som i medeltiden diktades och spredos under sibyllans
eller andra namn? I enstaka fall anser sig nämligen prof.
Bugge hafva spårat, att en, om också blott medelbar,
inverkan från de asiatisk-egyptiska sibyllinerna egt rum på dessa
senare spådomar, hvilka i sin ordning kunna hafva
öfverflyttat något af det rönta inflytandet på Völuspa.
Prof. Bugge förmodar, att en sådan öfverflyttning egt
rum och anför till stöd för sin gissning följande:
Omkring år 1135 utgaf en walesisk klerk, Galfrid af
Monmouth, en fabulös bok, Britanniens konungars historia,
som väckte stort uppseende. Bland figurerna han framdrog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
