Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi skola nedanför ådagalägga, att den föreställning prof.
Bugge anser vara så egendomlig, att hon måste vara hämtad
från Byzans och från den obskure sibyllisten, är tvärt om
vanlig i sen-antikens och medeltidens västerländska
föreställningskretsar, och vi skola då äfven pröfva andra förmenta
paralleler mellan sibyllisten och Galfrid. Först vilja vi dock
framlägga själfva dokumenten i saken och förhöra Lucanus,
hvilken såsom äldre än sibyllisten och såsom tillhörande den
latinska, af Galfrids samtid och omgifning kända litteraturen
må få vittna först.
Solen den strålandes hot jag såg i himmelens stjärnor,
Månens rysliga harm jag såg i den ljungande blixten.
Stjärnorna började krig, och Gud beviljade fäjden.
Ty emot solen tände sig långa flammor i uppror,
Och på lejonets rygg stred stående morgonens stjärna.
Paret af månens horn hade ändrat sin rundade skepnad,
Tjuren den unge vardt stött af gemshornbärarn i nacken,
Och han själf sin hemfärdsdag af tjuren beröfvad.
Bort af Orion vågen röddes och dröjde ej mera,
Tvillingbrödernas lott förändrats af jungfrun i vädurn.
Släckt var plejadernas sken, och sin zon hade draken förnekat,
Fiskarne dykande trängde sig in till lejonets gördel,
Kräftan ej härdade ut: hon var gripen af skräck för Orion.
I det förfärliga lejonets svans sin gadd skorpionen
Stack, och hunden gömde sig skygg för den flammande solen,
Vattumannen tände den starke lysarens vrede.
Himmelen själf i skakande fart sig satte, tills alla
Kämparne hufvudstupa han vräkt i vrede till jorden.
I oceanens bad de störtade hastigt och tände
Hela jorden i brand, och utan stjärnor var etern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
