- Project Runeberg -  Undersökningar i germanisk mythologi / Del 2 /
608

(1886-1889) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

På himlahvalfvet börja järtecknen med en förändring i
solens utseende. Dagens stjärnas strålande glans tynar till
ett gulblekt sken, som ingifver människorna forfaran. De af
medeltiden kända fäm planeterna omtalas därefter i samma
ordning, som deras banor intaga i världsrymden: först
Mercurius, som ansågs kretsa närmast den i alltets medelpunkt
stälda jorden, därefter Venus, Mars, Jupiter och Saturnus.

Mercurius, »Arkadiens Stilbon», byter om sköld.[1]
Sköldförändringen tyder på en skiftning i planetens farg och
sinnesförfattning. I aspekt till de välgörande planeterna är
Mercurius mild och god. Beherrskad af Mars, förvandlas hans
natur: han vredgas och rasar. Hos Galfrid, som hos
Lucanus, är det i främsta rummet Mars och jämte honom den
andra olycksstjärnan, Saturnus, som nu beherrska himmelen.

Mars är iklädd icke den strålande hjälmen, cassis (Ov.
Fasti III, 2), utan den mörka och mörkerutbredande, galea.
Den förskräcklige hjälmbäraren ropar till Venus. Huru hans
stämma ljuder kan anas, då man vet, att »under Mars lyda
de råa, skarpa, hotande, hastiga och vreda rösterna» (Occult.
Phil.
II, 26). Och hvad hans uppsåt är, kan icke
missförstås, när man känner, att då han innehar en öfvermäktig
ställning på himmelen, då »tyder det på orättrådighet,
skändlighet, mord och fördärf» (en arabisk Codex Parisiensis
från 10:de århundradet).

Det finns bland fixstjärnbilderna särskildt en, hvilken
enligt astrologien har samma skaplynne som planeten Mars
och uppträder som hans bundsförvandt. Vi nutidsmänniskor
hafva, när vi se Orions herrliga stjärnbild, svårt att fatta, att
det kan vara han. Likväl är det så. Människorna, som lefde
under de astrologiska århundradenas välde, sågo honom med


[1] Bilden om skölden återfinnes hos Ovidius och Marcianus Capella.
hvilka tala om solen som sköldbärare.

Mercurius’ binamn Stilbon är ett grekiskt ord och betyder
gnistraren. Men från grekiska källor har Galfrid visserligen icke hemtat
namnet. Cicero införde det i den latinska litteraturen, där man återfinner
det hos Hyginus, Firmicus Maternus, Ausonius, den i klosterskolorna
läste Marcianus Capella, samt hos medeltida författare, äldre och yngre
än Galfrid.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:03:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrgerman/2/0608.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free