Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
minne varit; de högställde och tongifvande hade yändt
dem ryggen, för att offra på altaren, som hade den
romerska politikens helgd. Dock — att sätta yxan
till roten af dessa heliga lundar, det skydde i det
längsta äfven romaren; hans känslor, när han
skådade in i deras mystiska skymning och förnam deras
väldiga kronors sus, äro skildrade af Lucanus. Suus
horror arboribus inest. Men innan vår german
hade nått Italiens gräns, måste ett stort
sakförhållande hafva framgått ur de iakttagelser han gjort:
att Rom eröfrade ej allenast med vapnens makt; att
dess språk, dess seder, dess ande följde de
strids-skickliga legionerna; att folken, som det
underkuf-vade, fingo icke endast de underkufvades bördor att
bära, utan fingo äfven gåfvor af sina segervinnare,
välsignelserika gåfvor och farliga tillika, ty i
besittning af dem förglömde de fäderna och alla heliga
band, som förenade dem med deras forntid,
förglömde de sig själfve och vordo till romare. Och
han måste fråga sig: när skall detta öde hinna oss?
Skola äfven vi en dag förgäta våra urtidssånger och
det tungomål, hvarpå våra skalder uppflamma vårt
mod och röra våra hjärtan? Skola äfven våra
gudars altaren öfvergifvas och banden slitas mellan
oss och dem, som gifvit oss i arf vår frihet, våra
seder och vår sång?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
