Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
benåda dem, vände de strupen eller bröstet frivilligt
till segervinnaren, för att mottaga döden af hans
hand. Till segraren räcktes palmer, som han svängde
inför åskådarne. I en af de arkader, som vetta åt
eskvilinska berget, stod alltid en mängd dödsbårar
till reds. När en gladiator fallit, kommo
amfiteater-tjänare, maskerade som underjordens gud Mercurius,
för att bortbära honom. De åtföljdes af personer,
maskerade som etruriske dödsdemonen Karon, hvilka
först med ett glödgadt järn pröfvade, om döden var
hycklad eller verklig. Genom en af arkaderna,
kallad dödsgudinnans port, utburos de stupade till
gladiatorernas likrum. Där undersöktes de ännu en
gång, och fanns hos någon en lifsgnista kvar,
släcktes hon där.
Gladiatorerna fäktade icke alltid två i sänder.
Ofta såg man flere par, så många amfiteatern
bekvämt kunde rymma, kämpa mot hvarandra, och
stundom gåfvos fester, i hvilka hundratal, ja
tusental gladiatorer stredo på lif och död, och som
sålunda liknade verkliga träffningar af blodigaste art.
Kejsar Augustus, som förutsåg, att dessa
förskräckliga lekar skulle varda det romerska folkets
älsk-lingsnöje, och som fruktade, att de skulle
brutalisera det, sökte inskränka de offentliga fäktarspelen
till två om året och förordnade, att endast BO par
gladiatorer finge vid hvarje fest uppträda. Denna
förordning blef dock utan verkan. Vid de åtta
gladiatorspel, som Augustus själf gaf under sin
styrelsetid, fäktade enligt hans egen uppgift 10,000
gladiatorer. Detta må synas vara en stor siffra; men hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
