Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Eldsvådan», och^fven denna torde variten komedi
mer för ögat än för örat. Tidens naturalism och
råa konstuppfattning visade sig äfven i denna.
Eldsvådan fick nämligen icke vara fingerad, utan verklig.
Ett verkligt hus uppfördes på scenen, antändes där
och nedbrändes, och då det hörde till stycket, att
huset, medan det brann, skulle plundras af s. k.
frivillige bärgare, men denna plundring icke heller
borde vara alldeles fingerad, så var buset inredt med
åtskilliga dyrbarheter, och det tilläts skådespelarne
att under branden söka däraf tillägna sig hvad de
kunde.
Grekiska originalkomedier uppfördes däremot
ännu af grekiske skådespelare och funno ännu en
publik inom de mer aristokratiska och finbildade
klasserna, som förstodo eller låtsade sig förstå ett
fint och afrundadt spel eller satte värde på en
deklamation, som var vårdad och väl afvägd på samma
gång som den närmade sig det naturliga uttalet.
Hvad åter tragedierna, grekiska eller romerska,
vidkommer, så gåfvos de antingen blott i enskilda
lösryckta scener eller sökte man upprätthålla åskådarnes
intresse för dem genom en praktfull och brokig
scenuppsättning. Redan Horatius, som lefde under
den första kejsartiden, berättar, att man numera gick
till teatern för att se, men icke för att höra. Endast
medelst granna och tätt ombytta dekorationer, genom
militäriska evolutioner af hundratals man till häst
och fot, genom triumftåg och andra processioner, i
hvilka ett tusental statister paraderade i sällsamma
och kostbara dräkter, och i hvilka elefanter och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
