Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den skildring jag lämnat af de offentliga
skådespelen under romerska kejsartiden skall jag i dag
afsluta med en redogörelse för hvad man fick se på
det tidehvarfvets teatrar.
Såsom jag förut anmärkt, stodo cirkens och
amfiteaterns förlustelser vida högre i massornas gunst
än de dramatiska nöjena. Detta framgår redan däraf,
att Rom icke ägde mer än tre offentliga teatrar,
hvilka tillsammans icke rymde mer än 50,000
åskådare, medan flaviske amfiteatern ensam hade
sittplatser för mer än 80,000. Men i jämförelse med
våra dagars rymligaste teaterbyggnader voro dock
det kejserliga Roms rätt betydliga. Den minste af
de tre, Balbusteatern, bjöd på flere platser än de
sju största teatrarne i det nuvarande Paris
tillsammans. De kvarstående ruinerna af Marcellusteatern,
som rymde 20,500 åskådare, vittna än i dag om
denna byggnads arkitektoniskt smakfulla utstyrsel och
ansenliga storlek.
Man misstager sig emellertid, om man tror, att
dessa murar bildade skalet kring en ädel kärna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
