Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi få icke föreställa oss, att de ideala makter,
som voro verksamma i det grekiska dramat
under Athens blomstringstid, fingo stämma på det
kejserliga Roms skådebanor, eller att dessa på något
sätt bildade en motvikt till cirkens och amfiteaterns
fördärfliga verkningar. Långt därifrån! Teatrarne
skulle stått i det närmaste tomma, om de icke hade
lagt an på att med alla medel, äfven de mest
förkastliga, draga cirkens och amfiteaterns blaserade
gäster till sig, och de bidrogo sålunda till sedernas
försämring i stället för att motarbeta den. Bland
de dramatiska konstarter, som under republikens
tid förefunnits, var det endast de båda lägsta,
atel-lanerna och mimerna, som förmådde locka till sig
massor af åskådare, och dessa fingo fördenskull
herraväldet öfver scenen. När de icke utgjorde
hela programmet för en spektakelafton, måste de
gifvas som mellanakter och efterspel. Platsen för
deras utförande var då det så kallade prosceniet
eller den främsta delen af scenen mellan de båda
ridåerna.
Under kejsartiden skilde sig atellanerna och
mimerna egentligen endast däruti, att de i atellanerna
uppträdande skådespelarne nyttjade masker,
hvar-emot de, som uppträdde i mimerna, voro omaskerade,
samt att mimerna hade ett mer omväxlande
innehåll och vanligen flere roller, hvarjämte mimerna
voro de enda sceniska föreställningar, hvari
kvinnorollerna spelades af kvinnor. Annars, såväl i de
förnämare skådespelen, såsom tragedierna och de
grekiska komedierna, som äfven i pantomimerna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
