Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rödlett skugga öfver golfvets mosaiker samt
moss-och blomsterbäddar.
Hvad desse skalder — Horatius och Ovidius —
här skildrat bekräftas fullkomligt af en fackman, en
arkitekt från kejsar Augustus’ tid, Vitruvius Pollio,
af hvilken ett verk om byggnadskonsten har kommit
till våra dagar. När Vitruvius beskrifver, huru ett
boningshus för en förnäm och rik familj i Rom är
inrättadt, så omtalar han såsom nödvändiga
beståndsdelar: kungligt höga vestibuler, vidsträckta
gårdplaner och pelarsalar, parker och portiker, som böra
göra ett imposant intryck, stora emottagningsrum,
föreläsningsrum, bibliotek och målningsgalleri.
Efter kejsar Augustus’ tid stegrades
byggnadslyxen ytterligare ända till slutet af Neros, då han
hade nått en höjd, som det numera i själfva verket
var omöjligt att öfverträda. Äfven under de senare
kejsarne uppfördes, såsom jag nämde, storartade
arkitektoniska verk; men dessa voro dock till största
delen offentliga byggnader. Man har åtskilliga
uppgifter på hvad tomterna i de förnämare kvarteren af
Rom kostade under det första århundradet af
kejsartiden — uppgifter, som visa, att de voro mycket
dyra. Icke förty försmådde den tidens patricier att
bygga sina palats i flere våningar, hvilket
naturligtvis skulle hafva besparat dem tomtplats. Hus från
tre till sju våningar byggdes endast på spekulation
och för att hyras ut. De för en enda familj
beräknade palatsen däremot borde åt gatan till hafva i
midtelpartiet en enda våning och på flyglarne två.
Den stora, flere våningar höga slafkasern, som till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
