Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
också kan få en landtlig måltid af gårdens egen
af-kastning, i stället för att behöfva skicka till staden
efter sin middag.
De yttranden, som jag nu anfört från Juvenalis
och Martialis, föra oss helt naturligt öfver till en
fråga, som ofta varit afhandlad i senare tider,
nämligen till frågan om huru det förhöll sig med sinnet
för naturens skönhet hos de antika folken, grekerna
och romarne. Senast har denna fråga varit
behandlad af professor Lysander i Lund samt med större
utförlighet af tysken Friedländer och fransmannen
Secretan. Den sistnämde har så till vida gått
särdeles omsorgsfullt tillväga, att han samlat och
antecknat nästan allt, som i den romerska litteraturen
förekommer af naturbeskrifningar. Den skörd han
inhöstat från republikens dagar är ganska mager;
endast sällan låta republikens skriftställare oss ana,
att de verkligen hade öga för den härliga natur, i
hvars sköte de uppammades. Men om man på grund
däraf ville påstå, att de saknade sinne för densamma,
så begår man ett alldeles oberättigadt felslut. Men
ehuru Secretan villigt erkänner, att de människor,
som mest tala om naturen, icke alltid äro de som
bäst uppfatta henne, synes han likväl mer än en
gång vilja misstänka, att romarne under republikens
århundraden och under den första kejsartiden voro
kalla och otillgängliga för den fägring, som Italiens
härliga himmel göt öfver deras hufvud. Han är
missmodig öfver att icke få läsa några uttryck af
beundran och hänförelse öfver naturens skiftande
taflor; han förvånar sig särskildt öfver skalden Lucre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
