Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I min nästföregående föreläsning talade jag bland
annat om landthusen, parkerna och trädgårdarne
under den romerska kejsartiden. Det låg då nära till
hands att göra sig den fråga, om romarne hade ett
för naturens skönhet öppet sinne och om deras sätt
att uppfatta henne liknade vårt. Som ett bidrag till
besvarandet af denna fråga må jag i dag yttra några
ord om naturskildringarna i den romerska poesien
ifrån kejsartiden och jämföra tonen i dem med tonen
i de moderna naturbeskrifningarna.
Dessförinnan må den märkliga omständighet
framhållas, att det sista tidehvarfvet i antikens lif, de
romerske cesarernas tidehvarf, är, med undantag för
vår egen tid, det enda i världslitteraturen, som visar
en bestämd benägenhet för naturskildringar.
Under det antika lifvets ungdomstid och under
den grekiska kulturens blomstringsperiod förekomma
naturskildringar endast undantagsvis. En af de
äl-sta, som vi äga, är skildringen af gudinnan Kalypsos
ö och grotta i den ryktbara homeriska dikt, som
omtalar hjälten Odyssevs’ irrfärder på hafvet efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
