Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Trojas förstöring. Hans skepp hade i en storm
blifvit krossadt och han själf af vågorna blifvit
uppkastad på den ö, som beboddes af gudinnan Kalypso.
Denna emottog den skeppsbrutne välvilligt och sökte
kvarhålla honom på den ensliga klippa i hafvet,
hvilken var hennes bostad. Han vistades där länge;
men greps slutligen af en oöfvervinnelig hemlängtan,
och i stället för att sitta vid hennes sida i grottan,
då hon med gyllene skyttel väfde konstfulla väfvar,
vandrade han bland strandklipporna och såg med
tårfulla ögon ut åt oceanen. Gudarnes fader
förbarmar sig då öfver honom och skickar från Olympen
sin budbärare Hermes ned till jorden, för att låta
Kalypso veta, att Odyssevs måste lämna hennes ö.
Skalden skildrar först Hermes’ nedfärd från Olympen.
Genom rymdernas eter skjuter han ned emot hafvet
och sväfvar hän öfver den ödsliga vattenöknens
böljor, såsom fiskmåsen, då denne, spejande efter byte,
flyger öfver de blåa vågorna och stundom doppar
sin vinge i deras salta skum. När Hermes ändtligen
hunnit till ön, så ser han, säger skalden, en syn,
som fröjdar hans blick och ingifver honom beundran.
Rundt omkring grottan, hvari Kalypso har sin
boning, drager sig med frisk grönska och svalkande
skugga en lund af lönnar, popplar och balsamiska
cypresser, i hvilkas kronor en mängd fåglar ha sina
nästen. En modern författare skulle säkerligen
härvid i främsta rummet tänkt på sångfåglar; men den
forngrekiske skaldens smak är en annan. De lundens
vingade innevånare, som han omtalar, äro sådane,
som teckna sig med kraftiga vingslag i spänstig flykt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
