Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning upptäcker han sin faders skugga, »sådan man
genom dimmornas flor tro sig se en 3kymt af den
nytände månen». Att djupa skogar med de flämtande
dagrar och skuggor de förete gjort på det romerska
kejsardömets skalder intryck, liknande dem vi själfva
midt inne i en djup skog kunna erfara, är
otvifvel-aktigt. I sin skildring af en lund, hvari druiderna
fordom förrättat sina offer, ger Lucanus uttryck åt
en känsla af det hemska och trolska en dylik interiör
kan framkalla. Virgilius åter låter dunkla
myrten-skogar susa öfver de fält i underjorden, sorgens fält,
där offren för en olycklig kärleksplåga dväljas; där
kunna de andar, som vilja vara ensamma med sina
minnen, fördjupa sig på ensliga stigar, för att ostörda
rufva öfver en smärta, som de knappt vilja mista,
eller, om älskande här återfunnit hvarandra, kunna
de här vandra två och två.
De som tränga djupare in i frågan, som jag här
berört, ha velat finna den egentliga och i alla
punkter bevisliga skillnaden mellan den antika
naturskildringen och den moderna däruti, att den senare
är af en mer subjektiv beskaffenhet, att den moderna
människan likasom lägger in i naturen, drömmer in
i henne något af sin egen själ. Och sedan detta
skett, ser hon i naturens företeelser spegelbilderna
af sitt eget inre lif. Naturen, ät hvilken antiken gaf
ett gudomligt lif, bar, efter att länge varit ansedd
som en död mekanism, återfått ur människans egen
barm ett nytt lif, med hvilket hon känner sig kunna
än djupare sympatisera än om det vore ett för henne
främmande och högre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
