Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Därhän hade det då ännu icke kommit inom Roms
landamären. Själfve hufvudstaden omslöt en massa
af frie handtverkare och daglönare. Landsbygden
var delad i smärre jordlotter, som plöjdes, besåddes
och skördades af sina ägare. Uppväxande i
arbetsamhet och sträng familjetukt utgjorde sönerna af
desse handtverkare och landtmän Roms styrka i fred
och krig. De ädlaste familjernas husfäder och
statens högste värdighetsmän kunde vid plöjningstiden
träffas på sin åker med handen på plogen. Det
förtroliga umgänge, som sålunda uppstod mellan
husbonden och Slafven, bidrog i hög mån att göra den
senares ställning dräglig. De arbetade kamratlikt
vid hvarandras sida, och vid de många tillfällen, då
husbonden var kallad att deltaga i statsgöromålen
och tjänstgöra i hären, var det väl ofta åt slafvens
trohet som vården om hans egendom var
öfver-lämnad. Slafven var rättslös inför lagen, men
husbondens egen son var lika rättslös som han; en
husbonde kunde strafflöst döda sin slaf; men en fader
kunde också strafflöst döda sin son. I den rättslösa
ställningen låg således ännu ingen vanära för
Slafven. Denne betraktades i själfva verket som en
medlem af familjen — som ett slags styfson,
hvilken aldrig vardt myndig, såvida icke husbonden
skänkte honom friheten.
I den andra epoken vardt slafvens ställning
fruk-tansvärdt försämrad. Rom hade vuxit upp till en
världshärskande stat. Folk efter folk, som
besegrades af dess legioner, måste se en stor del af sina
arbetsföra män och kvinnor släpade som krigsfångar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
