Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ställde och efterfråga priset. Och värst af allt: det
gifves föreståndare för fäktareband, chefer för
gladiatorskolor, det gifves tillochmed statsämbetsmän, som
för de offentliga festernas räkning uppköpa starka
och vackra slafvar, för att först inöfva dem i
fäkta-rekonsten och därefter låta dem dö på amfiteaterns
sand till romerska folkets förlustelse.
Vi antaga emellertid, att ödet är vår slaf
bevågen, att han köpes af någon aristokratisk familjs
intendent och får följa honom till sitt nya hemvist.
Den nästa fråga han då gör sig är säkerligen den,
om han skall varda skickad till någon af sin nye
herres landtgårdar eller om han får stanna i Rom.
Det senare vore i alla afseenden att föredraga
framför det förra. Landtslafvens ställning är vanligtvis
mycket olycklig i jämförelse med stadsslafvens. Vi
veta huru landtslafvarne behandlas. De bära
järnlänkar, medan de arbeta på åkern. De drifvas om
kvällame till halft underjordiska sofstall, hvilka
bevakas som fängelser. Deras lif erbjuder ingen annan
omväxling än den emellan vaka och sömn, och vakan
är ett fortsatt hopplöst lidande. Någon utsikt till
befrielse äga de endast genom döden, såvida de
tillhöra den stora hopen af trälar och icke lyckats
uppsvinga sig till någon lägre eller högre grad af
upp-syningsman. Stadsslafvens lif erbjuder däremot
ojämförligt mer omväxling och ojämförligt ljusare
framtidsutsikter. Huru illa det i öfrigt må vara: den
stora världsstadens oändligt brokiga lif brusar dock
omkring honom och fyller hans själ med en
mångfald af bilder; i någon mån falla äfven dess nöjen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
