Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta skedde naturligtvis endast i de fall, då ett godt
förhållande rådde dem emellan. Inskrifterna å dessa
vårdar vittna också därom. De tacka den aflidne
Slafven å husbondens vägnar för den trohet, hvarmed
han uppfyllt sina plikter, och för den tillgifvenhet
han därutöfver visat husbonden och hans familj.
Det tillägges, att husbonden också sökt förtjäna detta,
emedan han behandlat Slafven som en son och städse
haft för ögat, att tjänaren skulle kunna säga: »för
mig voro slafvens band aldrig för tunga.» I ett
grift-hvalf har en moder gifvit en gemensam hviloplats åt
en afliden son och en med honom jämnårig hemfödd
slaf. Den enes aska är nedsatt vid sidan af den
andres. Grafställena hafva fått samma prydnad och
nästan samma inskrifter. Förmodligen hade de varit
lekkamrater och goda vänner. Visst är, att den frie
sonens moder icke gjort någon skillnad efter döden
mellan sin son och sin slaf.
Jämför man slafveriet i kejsartidens Rom med
slafveriet i Nordamerikas Sydstater, sådant som
detta existerade ända in på 1860-talet, då det
slutligen med våld afskaffades genom Nordstaternas seger
öfver rebellionen, så måste man gifva den franske
författaren Gaston Boissier rätt, då han anser det
senare vida hårdare och omänskligare än det förra.
Det senare slafveriet var grundadt på hudfärgen och
var därmed äfven ett outplånligt brännmärke, satt
på en hel människoras. Det rättfärdigades genom
ett upprörande missbruk af religionen och
vetenskapen. Egennyttan sökte helga det såsom ett
förverkligande af Guds förbannelse öfver Ham och hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
