Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trälar. I enskilda fall kunde det ske af fåfänga; än
oftare skedde det af ädlare bevekelsegrunder, och i
sin helhet tager sig denna frigifning i massa ut som
ett slags medgifvande från tidens eget samvete, att
slafveriet tyngde på detsamma. En annan väg för
Slafven till frihet var friköpningen. Allt efter
duglighet och kunskaper betingade Slafven ett högre eller
lägre pris; men i medeltal synes friköpningspriset
under kejsartiden uppgått till omkring 500 kronor,
en summa, som många slafvar lyckades hopsamla
åt sig. Hvad de genom besparingar, tillfälliga
förtjänster, gåfvor och drickespenningar kunde hoplägga
fingo de behålla, ehuru lagen icke tillerkände dem
någon rättighet till egendom. Äfven i det fallet var
den allmänt rådande seden bättre än lagen.
Den slaf, som öfvergifvit allt hopp om friheten
i sin lifstid, hyste dock ännu alltid den önskan att
kunna på värdigt sätt gå den ofelbart kommande
ytterste befriaren till mötes — döden. Husbonden
hade ingen skyldighet att gifva honom hvad man
ansåg vara en ärlig begrafning, ehuru han, såsom vi
sett, stundom gjorde det ändå. Skedde det icke,
och hade ej heller Slafven själf träffat åtgärder för
en anständig hviloplats åt sitt stoft, så hämtades hans
lik nattetid och nedkastades utan alla ceremonier i
någon af de gemensamma fattiggrafvarna. Detta öde
syntes honom förskräckligt, och kunde han icke spara
penningar till sin friköpning, försökte han dock
ihopskrapa något för sin begrafning. Han inträdde
fördenskull gärna som medlem i någon af de
begraf-ningsföreningar som hans kamrater stiftat. Mot en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
