Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var i jämförelse med våra egna tiders. Skilde det
förra sig i någon väsentlig mån ifrån det senare och
tog det sig ett väsentligen annat uttryck i
målarekonsten och poesien? Dessa frågor vill jag här söka
besvara.
De som sysselsatt sig med dessa intressanta
spörsmål, öfverensstämma alla däruti, att grekernas och
Tomarnes naturkänsla skiljer sig från den moderna allra
innerst däruti, att den förra hade en religiös
karakter. Det fromma sinnet, som öfver allt och i hvarje
moment anade en inverkan af osynliga skyddande
och upprätthållande makter, fick sina innerligaste
väckelser af naturen. Hvarhelst det fanns en ensam
plats förknippad med kära minnen, en vacker eller
storartad utsikt, som gaf själen vingar, en fruktbar
dalgång eller en väl odlad åker, som ingaf
föreställningar om gudomliga välgärningar, så reste man
gärna ett altare, om ock det allra enklaste, och
ägnade det åt ställets osynlige genius. Äfven när
det filosofiska tviflet fått öfverhand hos de tänkande,
och en mer eller mindre ytlig skepticism bemäktigat sig
de bildade klasserna, fortgick detta bruk och fortlefde
allmänt den känsla, som förestafvat det; ty äfven de
störste tviflare på myterna kunde dock i naturen se
en uppenbarelse af något gudomligt, en uppenbarelse,
om ej af annat, så af den ande, som, frambesvuren af
Faust, yppade sitt väsen i de orden:
I lifvets floder, i dådens storm,
Är jag böljan här,
Är jag vinden där,
Alstring och graf,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
