Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara det. Äfven naturvetenskapen framflyttar
ständigt gränserna för det lefvandes rike, sträfvande
således mot samma mål. Jag hyser fördenskull samma
förhoppning, som Lysander uttryckt i dessa ord:
»Hvarför skulle ban finnas i lefvande Guds värld,
denne skriande motsats mellan död och lif? Det är
redan fullt antagligt, att han af framtidens
undervisning skall bortkastas som ett obehöfligt stöd för våra
lärosyften. Lifvet skall fullkomligt besegra döden,
i det att begreppet lif fattas vidsträcktare, såsom *en
egenskap hos all ting. Och de kvarstående
bestämningarna »organisk och oorganisk natur» skola
jämkas därhän, att de icke längre bilda en skillnad
mellan lefvande och liflöst, utan endast emellan olika
slag af lifskraft. Det skall då endast talas om
organiskt och oorganiskt lif.»
Således: den innersta skillnaden mellan den
antika naturuppfattningen och den moderna är den, att
den senare antager ett dödt naturområde, medan
grekerna och romarne gjorde det icke. Eller, för
att tala med skaldens ord:
Då var naturen ej ännu en liflös kropp;
En ande rördes i nu för stelnade leder.
Ur dessa olika uppfattningar kan man också
förklara den helt olika behandling af naturen i rent
praktiskt afseende, som skiljer den antika världen
från den moderna. Greken eller romaren skydde
lika litet som vi alt jämna en klippa med marken,
eller att nedhugga en skog, när denne stod i vägen
för en nyodling. I det senare fallet skonade han
dock gärna de älsta eller vackraste träden. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
