Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man hos Virgilius läsa om »fader Apenninus», i hvars
ekars kronor stormen brusar och som med stollhet
reser sin snöhöljda hjässa öfver molnen, samt hos
Horatius om Soracte, som glänsande af snö höjer
sig vid kampagnans synrand; men det intresse, som
skalderna här visa dessa berg, är ett intresse på
afstånd, är intresset för ett föremål i taflans bakgrund,
som genom kontrasten höjer det helas behag.
Flere-städes finner man till och med uttryck, hvilka
förutsätta som en afgjord sak, att en bergstrakt icke
kan vara vacker, och att det fordras vana, innan ögat
finner en sådan natur dräglig. Så anför Cicero
såsom ett bevis på vanans makt, att det finns nejder,
som, när vi länge uppehållit oss i dem, kunna synas
oss behagliga, till och med om de äro bergstrakter
och höljda af skog. I hela romerska litteraturen
söker man förgäfves ett enda ord, som kunde antyda,
att någon af de talrike romare, som färdats öfver
alperna hade funnit dem tilltalande för skönhet.
Tvärtom: de kallas för hemska och rysliga. Under
en tid, då hundratals och tusentals romare årligen
färdades på de talrika alpvägarne, och då Schweiz
var ett af romarne behärskadt och af månge romare
bebodt land, hade de resande endast öga för de
svårigheter, mödor och faror, som de hade att utstå,
för bergstigarnes smalhet och branta lutning, där
de slingrade fram vid randen af förskräckliga
bråddjup, för is- och snööknarnes hemska ödslighet och
för det fördärf, som nedstörtande laviner medförde.
Men icke ett ord om morgon- och aftonrodnadens
återsken på alpernas eviga snö, icke ett ord om glet-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
