Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna håg än mer af det sociala anseende, soin de
store skalderna åtnjöto, den beundran, som ägnades
dem från kejsaren ned till slafklassen, af det
världsrykte och den odödlighet, som väntade dem. 1 alla
öfriga konster, utom i poesien, visste romarne, att
de icke kunde täfla med grekerna. Virgilius själf
hade uttalat denna sanning och framhållit, att
romarnes världshistoriska betydelse låge i att behärska
världen, att sprida bildningen öfver barbariska länder,
att gifva nationerna lagar och trygga ordningen och
freden. Han hade sjungit:
Brons, som andas — med lenare hand må han
danas af andre;
väsen (jag tror det) med lif må andre förlossa ur
marmorn,
lämpa med finare smak sina ord och säkrare mäta
himlens hvälfvande lopp och sia om stjärnornas
uppgång.
Du, o romare, minns det! är född att råda bland
folken,
det är den konst, som är din — och att bjuda fred
öfver världen,
gifva den kufvade nåd och rycka från trotsaren
vapnen.
Men för poesien ville romarne göra ett undantag.
Villigt erkände de, att de äfven här voro grekernas
lärjungar; men de hoppades, att lärjungarne skulle
till fullo kunna mäta sig med sina mästare, och den
utomordentliga skönhet och behag, värdighet och kraft,
som de sista republikanska tidernas prosaförfattare
och den augustiska tidsålderns skalder hade gifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
