Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna värld försatta människornas mångskiftande
verksamhet och olika skaplynnen och seder, och
njuter detta så, att glädjen häröfver ingifver henne att
skildra det i sång, på samma gång som sångarens
ogrumlade skönhetssinne skapar likasom instinktivt
och med en aldrig felande säkerhet de evigt riktiga
normerna för dikten, normer som det grubblande
förståndet aldrig skulle kunnat utfinna, utan endast
kan, sedan de blifvit funna, analysera. Den värld,
som Homerus skildrar, har visserligen redan en
betydande kultur: alla de uppfinningar, som äro de
viktigaste för den mänskliga tillvaron, äro redan
gjorda, folken lefva i ordnade samhällen, och språket,
hvarpå han sjunger, representerar en stor
begrepps-rikedom, på samma gång som det är klangfullt och
smidigt. Men denna kultur och detta människolif
äro ännu i sin fulla ungdomsfägring; de likna en sol
lyst vårdag, då safterna svälla i de med friska blad
och halföppnade knoppar höljda träden. Den klagan
man dock äfven i de homeriska dikterna kan
förspörja öfver människans lott och den innevarande
tidens skröpligheter, tjänar endast till att som
enskilda slagskuggor höja ljuseffekten i det hela. Då
människan hos Homerus klagar, så är det däröfver,
att hon icke har det så godt som de gudar, med
hvilka hennes fantasi befolkat Olympens höjder och
evigt molnfria himmel; när hon finner brister i det
närvarande i jämförelse med det förflutna, så
påminner det starkt om skolgossens klagan, att den
generation af pojkar, som han tillhör, icke har samma
krafter och samma mod, som enligt en i de flesta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
