Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Här ser man dem utgräfva en hamn och
sammanfoga kvaderstenar till kajer; där åter lägga grund
till en teater eller ur klippan uthugga de väldiga
kolonner, som skola omgifva scenen. Eneas går nu
in i staden. Midt inne i denne är en park med
svala skuggor, och i denna reser sig ett tempel, på
hvars väggar Eneas med öfverraskning ser i
skulptur och målning framställda sitt eget fäderneslands
sista strider och igenkänner bland de af konsten
framställde trojanske bjältarne äfven sig själf, sådan
han mer än en gång kämpade i spetsen för de sina,
omhvärfd af grekernas botande lansar. Detta
styrker honom i hans hopp att varda väl emottagen af
drottning Dido, och detta hopp går så väl för hans
egen räkning som för alla hans följeslagars i
uppfyllelse. — I de ord, hvarmed Dido besvarar hans
bön om gästvänligt emottagande förekommer en vers,
om hvilken Jean Jacques Rousseau yttrar, att den mer
än någon annan i Eneiden anslagit honom. Drottningen
säger nämligen: »själf årjag icke obekant med sorg
och smärta; och detta har lärt mig att bispringa
andra i deras olyckor.» I sin »Emile», det
epokgörande verket om barnauppfostran, yttrar Rousseau :
»Jag vet ingenting så vackert, så djupt, så rörande
och så sant som denna vers.» Den innehåller för
honom en af de viktigaste maximerna både för
statskonsten och för barnauppfostran. Den högfärd, den
likgiltighet för andras lidanden, det förakt för de
lägre, som på hans tid voro allt för vanliga hos de
bättre lottade, härleder han dels ifrån en lagstiftning)
som tryggade så långt som möjligt de högre klasser-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
