Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ställer omsider fram vårt åter förädlade väsen.
Alla de andre, när tusen år fullbordat sin cirkel,
Kallar en gud till Lethes älf i störtande flockar,
Alt de med plånade minnen på nytt må skyarnes
fäste
Skåda och villigt kropparnes dräkt ikläda sig åter.» —
Efter att hafva skärskådat denna fråga och sökt
besvara henne med Virgilius’ egna ord, skulle vi
fortsätta med Eneas och sibyllan vandringen genom
dödsriket. Sedan de lämnat den tredje kretsen,
själfmördarnes, inträda de i den fjärde, som kallas
sorgens fält och hvari offren för en olycklig kärleksplåga
dväljas, intill dess deras själar blifvit renade för en
lyckligare tillvaro. Äfven denna krets har
visserligen ett dystert utseende och förtjänar till fullo det
namn han fått; dock anar man vid dess anblick en
gudomlig nåd, som vill lindra de nödvändiga plågor,
som själarna hafva att undergå. Det är icke längre
endast nakna fält man ser. Här finnas klipptrakter
med ensliga stigar och här finnas dunkla
myrtensko-gar, i hvilka skuggorna kunna fördjupa sig, en och
en, för att få ostörda rufva öfver en smärta, som
de knappt vilja alldeles mista, emedan hon är
förenad med minnet af den man älskat på jorden, eller
där de kunna vandra två och två, om älskande här
återfunnit hvarandra. Medan Eneas skrider genom
denna krets, ser han genom skymningens halfdag en
skugga, »sådan igenom dimmornas flor man ser eller
tror sig se en skymt af den ny tände månen.» Han
stannar, gripen af smärta, och hans ögon tåras, ty i
skuggan igenkänner han Dido med blödande bröst.
Kulturhistoriska föreläsningar, I. 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>