Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjönk Octavia sanslös till golfvet, när de verser
Virgilius ägnat hennes son upplästes. Han låter bland
annat Ankises säga om denne:
»Aldrig en yngling af llions blod de latiske fädren
Gladt med skönare hopp, och aldrig den romerska
jorden
Sällare prisat sin lott af en son, som bars i dess
sköte.
O! i hans bröst hvad framtidsdygdl hur manligt till
striden
färdig hans arm!––-—
Yngling, af tårar förtjänt! O, skonte dig ödet, du
blefve
visst en Marcellus! Hit med händerna fyllda af
liljor!
Purpurblommor går jag att strö. Jag vill till det
minsta
hedra med sådan skänk min ättlings hamn och gälda
honom en fåfäng gärd.» —
Sedan Ankises sålunda visat Eneas hans ätts
framtid, förer han honom till den ena af de portar,
genom hvilka drömmarne uppstiga från underjorden,
och genom denna port återvänder Eneas till de
lefvan-des värld.
De följande sångerna i Eneiden skildra de strider
han har att utstå med de italiska folken, innan han
med sina trojaner lyckats få fasta bopålar i sitt
nya fädernesland.
Ehuru Eneiden i alla tider varit den mest lästa
af Virgilius’ dikter, var det emellertid icke den, som
skänkte honom det stora anseende han åtnjöt inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
