Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hjärta mildt emot den nyfödde, gudinnan Cunina,
som öfvervakade vaggan, en tredje gudomlighet, som
lärde barnet skrika, när så erfordrades, en fjärde,
som lärde det gå, en femte, som lärde det tala, o.
s. v. i en mycket lång rad. Det behöfdes, anmärker
en författare, ett romerskt juristförstånds hårklyfveri
för att skilja en sådan mängd gudar från hvarandra.
Alla dessa personifierade begrepp måste anropas
enligt bestämda formulär vid de tillfällen, när deras
hjälp behöfdes, och man kan då göra sig en
föreställning om det nät af religiösa föreställningar och
bruk, hvarmed det romerska familjelifvet var
kring-spunnet. Men barnkammartraditionerna äro segare
än de fleste andra. Den fornromerska statens
förnämare gudar hade under seklens lopp tillbakaträngts
allt mer af den grekiska Olympens innevånare och
till stor del blifvit så förgätna, att endast deras namn
återstodo i de prästerliga hymnerna och formulären.
Men den romerska barnkammarens gudar fortlefde
från urälsta tider långt in i kyrkofädernas, och det
fanns måhända ingen ordentlig husmoder och ingen
gammal vid barnkammaren fästad tjänarinna, som
icke hade grundlig kunskap om dessa många
skydds-gudomligheter för de små, hvilka förättningar de
hade och med hvilka böner de skulle anropas.
Kyrkofadern Tertullianus bekräftar, att de ännu på bans
tid lefde i friskt minne.
Hvad själfva statens förhållande till religionen
vidkommer, så visar det romerska kejsardömet
alltifrån sin grundläggare Augustus en omsorg om
sambandet mellan staten och den offentliga kulten, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
