Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I min föregående föreläsning skildrade jag två
af de österländska kulter, som under romerska
kejsardömets tid vunnit utbredning i västerlandet, icke
minst i Rom — den egyptiska Isistjänsten och den
persiska Milhrastjänsten. Ingendera uppträdde med
anspråk på att vara uteslutande innehafvare af den
religiösa sanningen; ingendera förklarade den
romerska statsreligionens gudar för onda demoner eller
för overkliga väsen. Tvärtom: de erkände dessa
gudar och visade för den romerska statens religiösa
bruk samma vördnad som för sina egna. Hvad de
gjorde anspråk på var endast detta: 1) att de voro
i stånd att fullständiggöra grekernas och romarnes
gudsåskådning med urgamla uppenbarelser, som
gudomen gifvit egypter och perser; 2) att de kunde
fördjupa religionen genom att betona det mystiska
element i henne, hvilket greker och romare mindre
hade odlat, samt 3) att de skärpte människans
syndmedvetande och i religionens namn manade henne
till en vandel i sedlig renhet och hade medel att
stödja henne på renlefnadens väg. Dessa anspråk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
