Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sitt lif. Åt judarnes monoteism ger Juvenalis en
naturalistisk förklaring. I judarnes gud ser han
endast en personifikation af himmelen.
Det viktigaste intyget för judendomens
utbredning under det första århundradet af vår
tideräkning lämnas oss af en skriftställare, som själf var
jude, nämligen Josephus. I en bok, som han riktat
mot en egyptisk smädeskrift, författad af den
ofvan-nämde Apion, yttrar han: »Vår fromhet har redan
länge funnit efterföljd bland massorna; det finns
ingen grekisk eller barbarisk stad eller provins, till
hvilken icke vår sabbatshvila har trängt och där
man icke iakttager bruken att fasta och illuminera
och afhålla sig från de oss förbjudna födoämnena.
De som sålunda söka likna oss, söka också efterlikna
den endräkt, som råder bland oss judar, och den
gifmildhet, som vi öfva, och vår arbetsamhet och
flit i alla handtverk och vår ståndaktighet, då det
gäller att lida för vår religion. Och hvad som är
underbarast: vi hafva icke eftersträfvat att omvända
någon genom sinnenas lockelsemedel — Josephus
torde härmed anspela på Isistjänstens prunkande
ceremonier — utan det är vår lag, som visat sig
stark i sig själf, och likasom Gud har gått genom
all världen, så har också lagen vandrat bland alla
folk.» — Det ligger ingen öfverdrift i dessa Josephus’
ord, åtminstone ingen större än den, till hvilken den
romerske filosofen och statsmannen Seneca gör sig
skyldig, då han icke utan märkbar harm talar om
den utbredning, som seder och bruk vunnit, hvilka
stodo i sammanhang med den judiska religionen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
