Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fem svenska mil från Jerusalem och icke långt
från Döda hafvet låg en stad kallad Engadda af
ro-marne, Engaddi af grekerna. Staden själf var föga
besökt af resande eller köpmän; på Plinius’ tid var
han knappt annat än en hop af ruiner. Men vägen,
som förde dit och därförbi, trampades likväl hvarje
dag af vandringsmän, som icke hörde till det
vanliga slaget af människor. Låt oss antaga, att, såsom
icke så sällan var fallet, det fanns unge troende
israeliter, som dagligen förrättade sina böner i
templet och flitigt besökte synagogorna och sutto vid
ryktbare rabbinske mästares fötter, för att undervisas
om vägen till rättfärdighet och salighet, och hvilka
med ifver tagit på sig och med tålamod buro det
tunga ok af onyttiga stadgar, som ceremoniallagen
och traditionen pålagt dem, men hvilka detta
oak-tadt icke voro i stånd att vinna den själsfrid och
inre harmoni, till hvilken de trängtade. Låt oss
antaga, att, såsom också ej sällan torde varit fallet,
det fanns äldre män, pröfvade intill trötthet i lifvets
strider, män, hvilka af en lång erfarenhet kommit till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
