Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en bestämd åsikt äfven om gudomen och människans
förhållande till honom, och han vardt sålunda, så
att säga mot sin afsikt, upphofsmannen till en
teologi, som blef af stor betydelse för framtiden. Och
han kom sålunda på slutledningarnas väg till den
öfvertygelse, att världen är en skapelse af ett
allsmäk-tigt, allgodt, allvist och allvetande väsen, hvirs försyn
sträcker sig till allt skapadt, till det minsta som till
det största. Folkets tro angrep han likväl icke;
han synes snarare hafva trott på de af folket
dyrkade gudarnes tillvaro som högre varelser, tjänande
det högsta, det världsskapande förnuftet, hvars väsen
ensamt är bestämmande för människornas tillvaro
och uppgifter här på jorden. Ej heller hade han
något emot, att dessa högre varelser dyrkades,
förutsatt att det skedde i ett fromt sinnelag, hvari han
såg den enda sanna gudstjänsten. Hufvudsaken för
honom var, att det gifves en sedlig världsordning
och att denna har sin grund i ett väsen af högsta
vishet, helighet och godhet. Bland hans lärjungar
intogo några en mer oppositionel ställning mot
po-lyteismen och ville se denna bannlyst och förkastad.
Men hans fleste och förnämste lärjungar intogo samma
medlande och försonande ställning som han själf,
dock med den skillnad, att de bestämdare än han
fordrade, att religionen skulle renas genom filosofien,
och att deras mål i grunden var polyteismens
uppgående och försvinnande i monoteismen. Sokrates’
store lärjunge Plato bekände en monoteism af den
beskaffenhet, att det judiska folkets förnämste
tänkare kunde förklara sig vara hans anhängare och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
