Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lärjungar. Bakom den mänskliga
föreställningsvärlden finnes enligt Plato en högre verklighet, de eviga
och oföränderliga idéernas värld, alla sammanfattade i
en högsta idé, som är det godas idé och som är Gud.
Platos gudsbegrepp är den högsta godheten. Af
godhet har Gud skapat världen; med godhet och
vishet leder han världens öden. De människor, som
älska Gud och söka efter sina krafter sträfva till
idealet af den fullkomlighet, som är hans, dem
länder slutligen allt till det bästa. Den sanna
gudaktig-heten består enligt Plato i ett rent sinnelag och i
en dygdig lefnad, men icke i de böner och
offer-gåfvor, med hvilka enfalden vill ära och det onda
sinnelaget besticka gudarne. Mellanväsen mellan Gud
och människorna vill emellertid icke heller Plato
alldeles förneka; mytologiens gudar äro i hans ögon
groft och sinnligt uppfattade idéer af sådana
mellanväsen, hvilka emellertid i förhållande till Gud hafva
en nästan lika underordnad ställning som
människorna. — Med Plato är Aristoteles i alla
hufvud-punkter ense. Aristoteles’ monoteism är dock än
skarpare utpräglad. Till en redogörelse för den
stoiska skolan kommer jag i nästa föreläsning. Men
af hvad jag nu anfört, hafva vi dock redan sett,
att den romerska världen hade från den grekiska
filosofien emottagit ett arf, som de ädlaste bland
romarne ansågo för dyrbart att förspilla och dem
anförtrodt icke för att vara några tänkares
besittning utan hela mänsklighetens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
