Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
själfmedvetna delar — hvarje människa är ju en
sådan — så måste äfven världsalltet vara i än högre
mening själfmedvetet, eftersom det hela är
fullkomligare än sina delar. Detta i världsalltet lefvande
själfmedvetande är enligt stoikerna detsamma som
Gud. Likasom människosjälen är närvarande och
känner och förnimmer i alla delar af sin lekamen;
så är också Gud, ehuru på ett oändligt fullkomligare
sätt närvarande och känner och förnimmer i hela sin
skapelse. Hvad vi kalla naturnödvändighet eller
naturlagar är ej ett blindt spel af omedvetna krafter,
utan det är Guds egna förnuftslagar, Guds eget
fullkomliga länkande, sådant det uppenbarar sig i
naturen för våra inskränkta blickar. Hvad vi kalla
öde eller slump är Guds försyn, hvars vishet och
godhet vi skulle inse och erkänna, äfven då hon
drabbar oss med sorger och lidanden, förmådde vi
endast öfverblicka det hela af hans plan med
världens styrelse och hans heliga ändamål med
människosläktet. Och enär Guds ande genomtränger allt,
så är det gifvet att han står i växelverkan med
människoandarne, som äro utflöden ur hans eget
väsen. Gud är inom oss och ger sig tillkänna i
samvetets röst, i tillskyndelser till det goda och
varningar för det onda. Men ehuru människan
sålunda aldrig är utan beröring med den gudomliga
viljan, har hon dock äfven en vilja för sig, och denna
står ständigt i midten mellan de gudomliga
tillskyn-delserna å ena sidan, de jordiska och själfviska
lu-starne å den andra, dragen åt det ena hållet och det
andra, kämpande mellan godt och ondt och oftast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
