Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förvalta. Arfvet utgjordes ej endast af monoteismens
tanke, tron på en enda Gud, utan ock af tron på att
alla människor äro af gudomligt släkte och i denna
mening syskon, samt att människosläktets stora träd,
hvars flesta blommor och blad äro maskstungna,
dock har burit eller skall bära en fullkomlig blomma
och en fullkomlig frukt, som uppenbarar för det i
synd och fördärf sjunkna släktet hvad Gud vill att
det skall vara — som uppenbarar det vägen till
frälsning, fullkomlighet och salighet. Ur helt andra
förutsättningar och på helt annan mark hade bland
semiterna i Judaland en liknande idékrets och en
liknande förhoppning upprunnit. Härmed är icke
sagdt, att ej dessa båda idékretsar under sin
utveckling haft åtskilliga beröringspunkter. Att söka
utreda denna fråga hör emellertid icke till ämnet för
dessa föreläsningar. Men till karaktersdragen hos
tiden, som jag här skildrar, hör, att båda de
besläktade idékretsarna, den österländska och den
västerländska, voro djupt gripna af den känsla, att den
skatt af religiösa sanningar och erfarenheter, som de
ägde, icke vore deras besittning allena, utan tillhörde
hela människosläktet. Båda idékretsarna hade födt
den store tanken på en världsreligion; båda voro
genomväfda af en pliktkänsla, som manade dem att
genom missionärers ord förkunna det nya riket, och
derför hände det i de tiderna, att den grekiska
filosofiens och den unga kristendomens
vandringspredi-kanter mötte hvarandra på vägar och stigar,
arbetare, utgångne från olika troscentra, men utbredande
läror och utsående förhoppningar, som icke voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
