- Project Runeberg -  Kulturhistoriska föreläsningar / 2. Föreläsningar öfver romerska kulturen under de två första århundradena efter Kristus (fortsättning) /
177

(1903-1906) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hvarandra på ytan så särdeles olika, och
förberedande hvar på sitt sätt den stora revolution i
andens värld, som gjorde den på korset spikade
fullkomliga människan till århundradenas konung.

Att den grekiska filosofiens praktisk-religiösa
sanningar borde tillhöra hela världen, därom voro de
romerske stoikerna ense. Underlägsne sina grekiske
lärare i mycket annat, voro dock romarne dem
öf-verlägsne i praktisk duglighet, handlingskraft och
organisationsförmåga. Det hörde till deras pliktlära
att ej blott arbeta på ege’n personlig fullkomning,
utan också verka för hela människosläktet. De
romerske stoikernas praktiska blick såg de punkter,
där häfstången kunde och borde anbringas. Dessa
punkter voro två. Väldet öfver romerska världen
tillhörde nu knappt mer än till namnet romerska
senaten och folket; i verkligheten låg det i en enda
människas hand, i kejsarens, och det gällde
fördenskull att, andligen taladt, bemäktiga sig kejsarens
person och göra honom till reformplanernas vän och
anhängare eller att upphöja stoicismen på
kejsartronen, samt i och med diademet gifva honom
världs-tyglarne i hand. Vi skola framdeles se, huru
stoikerna kämpade för detta mål, och huru de först
misslyckades, för att slutligen lyckas. Diademet
sattes verkligen till slut på stoicismens hufvud. — Den
andra punkten för häfstångens anbringande var en
lucka, ett tomrum i den antika religionens institutioner.
Hon ägde nämligen väl präster — tempelpräster,
offerpräster — men hon ägde intet lärarestånd, ingen
pre-dikantklass, ingen undervisning, som från början kun-

Kulturhistoriska föreläsningar. II. 12

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:03:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrkultur/2/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free