Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fört sådana språk som de, att den som Gud älskar,
den agar han ofta genom timliga olyckor, såsom en
god fader tuktar sitt barn; att jordelifvet är en
öfningsskola, i hvilken dygden skall stärkas och
utbilda sig.
Hade de börjat tala om skapelsens mvstér, så
kunde kristianen, utan att ana, att han icke hade en
kristian framför sig, kunnat åhöra den hedniske
missionärens förklaring, att världen är skapad genom
det gudomliga logos, det gudomliga förnuftet eller
ordet, och hedningen skulle å sin sida gifvit sitt
bifall till kristianens tillägg, att i begynnelsen var detta
logos när Gudi, att genom det är allt vordet, att i
det var lifvet och att detta lif var männniskornas
ljus, och att ljuset lyser i mörkret, men att mörkret
icke begripit det. Han skulle med andra ord kunnat
upprepa Johannesevangeliets prolog, utan att man
ännu behöft märka någon meningsskiljaktighet. Efter
att hafva talat om världsskapelsen, kunde de hafva
talat om världens föreslående undergång, och om
den hedniske missionären då förklarat, att enligt hans
mästares läror skall världen förgås i eld, men nya
himlar och en ny jord uppstå ur förödelsen, så hade
kristianen äfven häruti funnit ingenting annat än en
af honom själf omfattad lära.
Hade man därefter från att tala om skapelsens
mystér och dess slutliga öde, börjat tala om
männi-skoväsendets uppkomst och tillstånd, så skulle den
kristne missionären haft ingenting att anmärka till
den hedniske missionärens försäkran, att människan,
oaktadt sin eländighet, har det ädlaste upphof, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
