Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mycket af hvad han hört måste hafva påmint
honom om de stoiske filosofernas världsåskådning
och moral. Men tillika kunde det icke gärna hafva
undfallit vår unge hedning, att de stoiska lärorna
här uppträdde likasom med en annan hållning och
ett annat uttryck i anletet. Upprätt och stolt, i fullt
medvetande af sin mänskliga värdighet, bekände
stoikern inför Gud sin ofullkomlighet och gaf han
inför Gud sitt löfte att manligen sträfva med alla
sina krafter att varda Guds kärlek värdig.
Knä-böjande och ödmjuk låg den kristne inför sin Gud,
i fullt medvetande af den djupä ovärdighet, hvari
synden störtat honom, i fullt medvetande, att alla
ansträngningar från hans sida vore otillräckliga att
rättfärdiga honom, samt att hvarje steg han kunde
göra på frälsningens väg vore en verkan af Guds
nåd. Den stora likheten mellan stoicismen och
kristendomen berodde således mer på det gemensamma
erkännandet af vissa stora och sköna sanningar, som
uppenbarat sig för Greklands filosofer såväl som för
israeliternas profeter och Kristi apostlar, än på ett
likartadt känslolif. Den omtalade likheten i vissa
läror kunde icke dölja en stor olikhet mellan det
stoiska sinnelaget och det kristna. Det är icke så
säkert att det senare sinnelaget behagade vår unge
hedning mer än det förra; det är möjligt, att han i
den stoiska typen fann någonting mer af mandom,
kraft och tillförsikt och kände sig mer estetiskt
tilltalad af denna än af den kristna typen, som kanske
syntes honom med sin ädla ödmjukhet para allt för
mycket af vekhet och undergifvenhet samt betona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
