Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samlingsälste ledde alla gemensamma
angelägenheter. Samma författningsform syntes dem också
vara den naturligaste inom de bland hedningarne
stiftade församlingarna, ty alla grekiska och romerska
kommuner förvaltades kollegialt af en gerusia eller
en senat eller en dekurionförsamling eller af
myndigheter med andra namn. De kristna församlingarna
fingo fördenskull också till styrelse ett råd eller
kollegium, hvars ledamöter kallades för ålste, på
grekiska presbyteroi. Af detta grekiska ord (presbyteros)
har uppkommit ordet präst, som sedermera fick en
helt annan betydelse.
Samma församlingsälste kallades redan af
apost-larne med ett annat namn, nämligen uppsy ningsmän,
på grekiska episkopoi, af hvilket ord uppkommit
benämningen biskop, som också i tidernas längd fått en
helt annan betydelse än sin ursprungliga. Flere
ställen i Nya Testamentet, dels i Apostlagärningarna,
dels i de paulinska brefven visa, att dessa
benämningar uppsyningsmän och ålste eller episkopoi och
presbyteroi, eller biskopar och präster, begagnades
af apostlarne och de förste kristne såsom alldeles
liktydiga.
Till biskopar eller presbyterer utsågos sådana
församlingsmedlemmar, som företrädesvis visat sig
äga styrelsens nådegåfva. Men denna kunde finnas
hos mången, som icke var i besittning af begåfning
för undervisande, lärande och skriftförklaring. Man
kunde således vara biskop eller presbyter utan att
fördenskull vara lärare eller predikant. Såsom jag
förut nämt, var rättigheten att predika, att förkunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
