Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utom dessa båda fasta ämbeten fanns inom den
äldre församlingen ett tredje, likaledes af apostoliskt
ursprung och omtaladt i Nya Testamentet, nämligen
diakonernas och diakonissornas, eller
församlings-tjänarnes och församlingstjänarinnornas, hvilka hade
den så ytterst viktiga uppgiften att förvalta
allmosorna samt sörja för församlingens fattiga och sjuka.
Kvinnorna, hvilka, såsom det tyckes, mer på gruud
af tidsomständigheternas kraf än på grund af en
princip, voro utestängda från styrelsens och
predikandets ämbeten, hade såsom församlingstjänarinnor
rikligt tillfälle att gagna och sprida välsignelse med
de nådegåfvor, som företrädesvis äro dem gifna.
Deras verksamhet på välgörenhetens, sjukskötselns,
fattigvårdens områden var i all sin tysthet och
obemärkthet storartad och bidrog i väsentligaste mån
att sammanhålla föreningarnas medlemmar med
kärlekens band. Kyrkofädernas skrifter vittna tillika,
att kristendomens spridning till allt flere hedniska
familjer var kanske i öfvervägande mån
diakonissornas verk.
Hvad själfva sättet att välja älste, predikanter,
diakoner och diakonissor vidkommer, så lämnar oss
Nya Testamentet endast sparsamma och skenbart
motsägande upplysningar därom. Med visshet känner
man blott, att apostlarne öfverläto åt församlingarna
själfva att välja diakoner och diakonissor; men att
de åtminstone i enskilda fall förbehöllo sig att själfve
eller genom fullmäktig utse församlingsälste. Detta
senare torde i synnerhet varit fallet i sådana
nybildade församlingar, där många medlemmar samman-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
