Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Länge försökte de förnäma senatorliga familjerna
att värja sig mot den kringgripande läran. De slöto så
att säga ett förbund däremot, de skapade ett slags
opinionstryck inom sina kretsar, för att motverka henne;
de betraktade en öfvergång från statens kult till
kristendomen som ett affall ej blott från religionen
utan från aristokratien. En kristen medlem af deras
krets betraktades som förlustig sitt kastmärke och
nedsjunken till jämlike med plebejer. Detta verkade
visserligen till en tid, och ännu då kejsar Konstantin
öfvergick till kristendomen, bestod den romerska
senaten, inbegreppet af det förnämsta, som den
förnäma världen ägde, nästan uteslutande af hedningar.
Men äfven detta opinionstryck måste upphöra, sedan
kejsaren gifvit sitt efterdöme, och inga konstgjorda
dammar kunde sedan hämma kyrkans segerlopp.
De siste, som stodo emot, voro ett litet antal
nypla-tonske filosofer. Deras sorgliga öde skall jag
framdeles skildra.
Men, som jag nämde, det var öfver brustna
familjeband och förblödda hjärtan omvändelseverkets
segervagn framrullade, och vi kunna därigenom fatta
både den rädsla och det hat som den antika
världen började känna mot den nya lärans anhängare,
och som gjorde, att mången annars likgiltig hedning
började anse det nödvändigt, att statsmakten grepe
in till statsreligionens skydd och omvändelseverkets
hämmande. Sedan slafvarne gifvit efterdömet, var
det nämligen kvinnorna, som gingo öfver. En
hednisk författare i det tredje århundradet anmärker,
att de kristne lärarne voro särskildt skicklige uti att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
