Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dast på ett de utvaldes rike i himmelen, utan ock
på Guds rikes slutliga tillkommelse till jorden, på
ett samhällstillstånd af högsta jordiska fullkomlighet
som målet för mänsklighetens sträfvan här nere. Ej
under då, att tillgifvenheten för den romerska stat,
som var, hade kallnat. I hjärtat önskade många
kristne, som icke uttalade det, hans fullständiga
undergång.
De svåraste konflikterna uppstodo icke minst i
fråga om krigstjänsten. Månge kristne vägrade att
tjäna under sitt fäderneslands fanor, äfven då
barbariska härmassor från alla sidor hotade att
öfver-svämma riket och tillintetgöra det. Inför en sådan
vägran frågade sig hedningarne, hvad det skulle varda
af samhället, om en hvar undandroge sig sin
skyldighet att strida och dö för fäderneslandet. Andra
kristne åter, och de vordo allt flere, tvekade icke att
tjäna i hären; men esomoftast hände det, att de
nekade lyda äfven den oskyldigaste order, om denna
innebar något, som tycktes dem bära prägeln af
hedniskt bruk. När de vid festliga tillfällen beordrades
att bära kransar, såg man dem uppmarschera med
kransarna i händerna i stället för att bära dem på
hufvudet. Vid fester för kejsaren, när seden bjöd
att kasta en nypa rökelse framför hans bild, kunde
det hända, att de i stället spände svärdet af sig och
kastade det på marken med förklaringen: »skall
jag offra åt kejsaren, afsvärjer jag fanan och
upphör att vara soldat.»
Sådana konflikter måste slutligen leda
statsmakten på den tanken att för egen säkerhet bekriga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
