Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med tankar öfver Guds väsen och förhållande till
världen och ett fortsatt bemödande att genom
sinnlighetens dödande rena själen och lyfta henne till Gud.
Det högsta mål han kände var hvad
nyplatoni-kerna kallade den extatiska föreningen med Gud,
åskådningen i hänryckt tillstånd af det högsta
väsendet, det sanna goda. Tänkandet, sade han, likasom
hans lärare Plotinus, kan icke lyfta människoanden
så högt. Tänkandet är blott en förberedelse, det
lägre trappsteget upp till tronen. Den som vill stiga
högre måste äfven lämna tänkandet bakom sig.
Högre än detta, som ju är en rörelse och behöfver
tiden, eftersom i allt tänkande den ene tanken måste
följa efter den andre — högre än tänkandet står
själens längtan och kärlek till sin urkälla, ty den
förer oss ur tiden in i evigheten. Kunde det endast
lyckas oss att göra den kärleken så allhärskande
inom oss, att allt annat, ej blott det som fängslar
oss vid jordiska ting, utan äfven själfva
tankeverksamheten, träder tillbaka och upphör att fästa vår
akt, då infinner sig till slut detta extasens tillstånd,
hvari det är den dödliga människan förunnadt att
vara i omedelbar gemenskap med Gud.
Om sig själf förtäljer Porfvrius icke, att han
någonsin lyckades vinna detta efterträdda mål;
men om sin lärare, Plotinus, säger han, att denne
under de sex år, han var hans lärjunge, fyra
gånger undfått det extatiska gudsskådandet. Det
är af psykologiskt intresse att höra, huru
Plotinus själf skildrat sina förnimmelser i detta
tillstånd. De yttre sinnesorganen upphöra att verka;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
