Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de intryck, synens och hörselns nerver tillföra oss
från den yttre världen, blekna och försvinna;
tankerörelsen stannar, men man behåller det fulla
medvetandet, att man är till. Förnimmelsen af kroppens
tyngd, kroppens behof af jordiskt underlag aftager
allt mer; man känner sig lättad och löst från
materiens bojor, och till slut inträder ett tillstånd af
onämnelig härlighet. Man ser sig själf som förklarad,
man ser och känner sig som ett rent tyngdfritt
ljusväsen. Likasom begärens röster längesedan förstummats
och tankarnes flod afstannat, så är ock all annan
förändring och mångfald inom själen försvunnen. Hon
förnimmer sig som ett enkelt väsen i fullständig ro, i
fullkomlig harmoni med sig själf. Då uppgår i henne
känslan, att hon är likasom ett med Gud, och hon
skådar honom, men på ett onämnbart sätt som lifvets
kulla, det godas källa, andarnes ursprung, och detta
skådande är af en öfversvinnelig salighet. Men
saligheten är för stor att länge kunna njutas, så länge
själen ännu fängslas af stoftets band. Som rädd att
förlora sin fånge, drager kroppen henne åter till sig,
och suckande återvänder själen till ett jordelif, som
synes henne tyngre, sedan hon fått smaka himlens
salighet.
Sådant var enligt nyplatonikernas egen skildring
det extatiska tillståndet. Äfven aposteln Paulus
omtalar, som vi veta, att han erfarit något liknande,
att han varit uppryckt till den tredje himmelen och
förnummit det outsägliga. Men skillnaden mellan
honom och nyplatonikerna är, att om han än
betraktade detta extatiska tillstånd som en särskild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
