- Project Runeberg -  Kulturhistoriska föreläsningar / 3. Föreläsningar öfver romerska kulturen under kejsartiden (fortsättning) /
145

(1903-1906) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bör man icke föreställa sig emanationsförloppet så,
att det någonsin skulle haft en begynnelse i tiden.
Det har aldrig funnits en tid, då det eviga ena
centrala gudaväsende, som är världens grund och dess
sammanhållande kraft, skulle varit utan sin värld,
aldrig en tid, då detta ljus lyste utan att utstråla
af sitt ljus. Emanationskretsarne äro af evighet
likasom det urväsen, hvarifrån de utströmma. En
skapelse har aldrig ägt rum i den mening, att det högsta
väsendet genom en tidräcka, som aldrig haft en början
skulle existerat ensamt och för sig själf, för att
därefter såsom genom en plötslig impuls uppträda
skapande och omgifva sig med en värld. Världen är
evig, likasom Gud, som är världens grund.

Dock — detta ofattliga urväsen uppenbarar sig
aldrig omedelbart för människan, ehuru denna i det
religiöst-extatiska tillståndet dock kan närma sig
honom så, att hon förnimmer honom såsom urljuset
och i salig hänryckning njuter af tillnärmelsen till
honom. Men medelbart uppenbarar han sig genom
de rena, kärleksrika och mäktiga väsen, hvilka utgöra
den närmaste emanationskretsen kring honom. Bland
dessa väsen är särskildt ett, som framför alla andra
är urväsendets sanna afbild och af lika väsen med
honom, hvilket, i evighet utgående från honom,
likasom vänder sitt anlete tillbaka mot sin urbild och
afspeglar den. Denna afbild, som tillika i högsta
mening är medlaren mellan det ofattliga urväsendet
och världen, har i det synliga universum sin symbol
i solen och kallas fördenskull af Julianus med
solgudens traditionella namn: Helios eller Apollo.

Kulturhistoriska föreläsningar. III. 10

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:04:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrkultur/3/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free