Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iElianus meddelar, förekom det folken i det romerska
riket som om floderna börjat bli grundare och deras
källor icke längre mäktade gifva den rika och jämna
vattentillgång som förr. Man trodde äfven, att
bergen blifvit lägre. Ute på hafvet såg man icke Etna
mer från så långt afstånd som fordom. Om
Parnassen och Olympen sade man detsamma, och —
tilllägger iElianus — de som närmare studerat naturens
företeelser äro af den mening, att själfva världsalltet
går så småningom sin upplösning till mötes. Med
afseende på människorna trodde man sig hafva
iakttagit, att de för hvarje generation aftoge ej blott i
styrka, utan ock i skönhet. Detta berättar oss bland
andra Dio Chrysostomus, dock med det tillägg, att
det var på den manliga sidan detta aftagande visade
sig, medan den kvinnliga typen snarare blifvit under
de senare generationerna förskönad.
Jag torde i nästkommande föreläsning
återkomma till den intressanta frågan, om någon grund för
detta antagande verkligen kan uppvisas, eller om
det har sin rot i samma lefnadströtta uppfattning af
naturföreteelserna, som jag här påpekat, och i den
städse återkommande, oftast alldeles oriktiga
meningen hos hvarje åldrande generation om huru god
den gamla tiden var i jämförelse med den närvarande.
Men medan detta klagomål städse återvänder, ehuru
de klagande sannolikt skulle känna sig än värre till
mods, om den prisade gamla tiden verkligen kunde
återvända till dem, har det likväl sällan varit så
allmänt och allvarligt menadt som under den romerska
kejsartiden, och det har då också en annan karakter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
