Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De gamle den tiden sade väl sällan, att det var
bättre i deras ungdom; men både gamle och unge voro
ense om att hela kejsartiden, de århundraden, som
förflutit efter Augustus, var en förfallets tid, en
hopplöshetens tidsålder, hvarunder allt förekom dem smått
och föraktligt. Såvida icke brödbekymmer eller
hoppet om befordran till ämbeten och värdigheter
inbjödo skalder och retorer att lofprisa någon af
deras samtida, kunde det icke falla en romersk
skriftställare in att välja sina skildringars ämnen från
romerska kejsartiden. Märkvärdiga händelser, som
talade till fantasien, och minnesvärda bragder
inträffade ju äfven då; men samtiden hade icke öga för
dem. Allas blickar riktades tillbaka till det
längesedan förflutna, till republikens århundraden eller
till den grekiska storhetstiden. Själfva
häfdateck-ningen, hvars skyldighet det är att, äfven i de
svåraste tider, icke låta handen med skrifstiftet sjunka,
framträder under kejsartiden likgiltig för hvad den
tecknar, förslappad och andelös, och stundom
upphör den nästan helt och hållet att infoga något i
sina årsböcker. Hoppet om ett bättre är likasom
bannlyst ur den antika hedniska litteraturen. En
pessimism, hvaraf vår närvarande tids är blott ett
svagt genljud, tyngde på andelifvet, och blott i
tidens kristlige författares skrifter gifver sig af helt
naturliga skäl tillkänna en trösterikare blick på
lif-vet och framtiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
