Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ha bytt sig till af honom, utan att förlora på
bytet. Didius Julianus var snednäsig och snedmunt
med ett allt annat än förtroendeväckande uttryck
i dragen.
Efter honom komma Septimius Severus och
hans fränder och de samtidige medtäflarne om
tronen. Hos Severerna, en romersk-afrikansk släkt,
upptäcker man för första gången en nästan
fullständig frånvaro af det, som gör romartypen till romersk,
och man skulle nästan kunna misstänka, att
nu-midiskt blod hade blandats i deras ådror med
det romerska. Hufvudskålsformen är, i
synnerhet hos Caracalla, starkt brakycefal, håret
krulligt, näsan tämligen kort och med ovanligt breda
näsflyglar, pannan är fult profilerad, hakan lång och
smal i vågrät riktning. Någonting kraftigt och
beslutsamt framträder emellertid i denna släkttyp,
pa-radt hos den siste af ätten, Alexander Severus, med
en prägel af tankfullhet och mildhet, ärfdt
förmodligen från moderssidan. I seriens fortsättning
påträffar man knappt mer än tre ansikten, som äro
tilltalande. Ansikten med fula drag eller med
alldagliga äro vanliga. Det estetiskt och aristokratiskt fina
hos Julierna, eller det godmodiga hos Vespasianus
och Titus eller det andligt sköna hos Antoninerna
— man söker det ena som det andra förgäfves i
denna samling af anleten, som nästan alla äro
blottade på hvarje fläkt af idealitet.
Härtill kommer ännu en iakttagelse: hos Julierna,
Flavierna och Antoninerna framträder ännu på
oblan-dadt sätt hvad man, i brist på bättre uttryck, kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
