- Project Runeberg -  Kulturhistoriska föreläsningar / 3. Föreläsningar öfver romerska kulturen under kejsartiden (fortsättning) /
175

(1903-1906) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

under kejsardömet onekligen gjorde sig allt mer
gällande. Följden vardt, att en talrik klass, bestående af
frigifne och frigifnes söner och ättlingar, en klass, som
ärft ingenting af högre instinkter från sina förnedrade
fäder, men däremot ärft andra instinkter, som drefvo
den att söka sin utkomst och förvärfva förmögenhet
och rikedom med hvilka medel som helst, äfven de
lägsta och mest förkastliga. Desse slafättlingar blefvo
hänsynslösa ockrare, sluga och samvetslösa köpmän,
företagsamme, men bedräglige entreprenörer,
mellanhänder i alla tvetydiga eller smutsiga angelägenheter,
och det hände ganska ofta, att de efterlämnade
betydande rikedomar åt söner, som därigenom sattes i
stånd att komma in i riddareklassen och svinga sig
än högre upp. Tillflödet af slafättlingar till alla
rikets förnämsta platser tilltog med hvarje generation
och i samma mån som de gamla familjerna af
aristokratisk börd i brist på ättlingar utdogo.

Det är i detta genom århundraden fortsatta
förlopp som jag för min del ser hufvudorsaken till den
folktypens försämring som ägde rum under den
romerska kejsartiden. Det ligger otvifvelaktigt något
sant i ärftlighetsteorien. Slafvens förnedring
fort-lefde i hans frigjorde och till rikedomar och höga
värdigheter komne ättlingar; det var ett arf,
hvar-ifrån penningar och titlar icke kunde göra sina
inne-hafvare urarfva; det var ett arf, hvarom det tredje
och fjärde århundradets porträttbyster och porträtter
på reliefplattor och på sarkofager bära vittnesbörd
ända intill våra dagar. Det var fördenskull en lycka
för Rom och för Europa, att ett nytt folk med en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:04:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrkultur/3/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free