Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
praktbyggnaderna. Men redan Augustus, som var
ifrig vän af denna historiska dräkt, måste, då han
passerade forum romanum, se densamma blandad
med icke-romerska modekostymer, och han citerade
vid ett sådant tillfälle med vemod den virgilianske
versen: »Roms världshärskande folk, det
togabe-mantlade släktet». Afskaffad eller urmodig blef
likväl togan aldrig. Hon bortlades mer och mer i
hvardagslag, emedan hon var obekväm, och emedan det
fordrades smak och öfning att drapera henne väl;
men en desto mer obestridd plats erhöll och behöll
hon genom alla kejsardömets århundraden såsom
officiel dräkt och högtidsdräkt. Hon var och förblef
hofdräkten, dräkten som bars i ämbetsgöromål och
vid alla offentliga tillfällen, likasom äfven vid
besöken å teatern och amiiteatem, samt vid
uppvaktningar. Hon var på samma gång ett privilegium, ty
för personer, som ej voro romerske medborgare, var
det förbjudet att bära henne.
Den romerska kvinnans nationala dräkt var
stolan och pallan. Stolan var en med halfärmar
försedd tunica, som räckte till fotterna och
gördla-des kring lifvet. Pallan var en öfver stolan buren
veckrik mantill. Vid samma tid som männen i
hvardagslag började bortlägga togan, började damerna
utbyta stola och palla mot andra slags
klädespersedlar. Försök, som gjordes på laglig väg, med
utfärdande af bötespåbud, att upprätthålla det gamla
klädesbruket, hade ingen verkan, och sedan detta
väl måst rymma fältet för kostymer, som hade
dagens nyck att tacka för sin tillvaro, följde mode-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
