- Project Runeberg -  Kulturhistoriska föreläsningar / 3. Föreläsningar öfver romerska kulturen under kejsartiden (fortsättning) /
181

(1903-1906) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ett ceremoniel, som gjorde det omöjligt för andra än
hofvets egna och de allra högsta rangklassernas
medlemmar att personligen närma sig kejsaren, och när
denne visade sig offentligen, var han klädd i
guld-virkade sidenkläder, med ett hvitt pärlbesatt diadem
kring pannan och med skor öfversållade af
ädelstenar och pärlor. I kejsarpalatsets salar, vestibuler
och portiker voro hofämbetsmän, officerare och
vakter uppställda. I palatsets inre och i sfererna
närmast kejsarens person härskade eunuker, beklädda
med högre rang än rikets fältherrar och med långa
braskande titulaturer. Den hvars rang medgaf, att
han kunde frambära något viktigt, till hans ämbete
eller verksamhet hörande ärende inför kejsaren, måste
enligt orientaliskt bruk nedfalla och tillbedja.

Med afseende på kejsarens ställning till sin
omgifning och till folket och staten var skillnaden
ofantlig mellan det första och andra århundradets
impe-ratorer och imperatorerna efter Diocletianus. Man
erinre sig Octavianus’ Augustus’ enkla, borgerliga
lef-nadssättt. Visserligen fick denna enkelhet till
efterträdare en lyx och en prakt och ett öfverdåd i
festliga tillställningar, hvartill världen hvarken förr eller
senare sett något liknande, under vissa af de
närmast efter Augustus och Tiberius följande kejsarne.
Men denna oerhörda lyx betraktades icke som en
statssak, utan som en kejserlig privatsak; hoflifvet
rörde sig icke, såsom efter Diocletianus’ dagar, i
former fastställda en gång för alla och betraktade som
statsangelägenheter af första ordningen. Icke ens
själfva hofvet var den tiden en statsinstitution, utan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:04:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrkultur/3/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free